UTM - Uppfinning till marknad
Varifrån
kommer innovationer?
Innovationer
kommer från uppfinningar. Innovation betyder konkret uppfinning
som nått marknad. En liten andel av
innovationerna kommer från akademiska institutioner och
större företags FoUavdelningar. Undersökningar
både inhemskt och internationellt visar att mindre än 6% av
aktiva patent
kommer från akademika. Nystartade teknikföretag har sitt
ursprung i universitet och högskolor till 20%, medan 30%
kommer från fristående uppfinnare tillsammans med
entreprenör och resterande 50% kommer
från befintliga företag. Statistiskt kommer
den största andelen innovationer under 1900-talet från
individuella uppfinnare, utan anknytning till
vare sig akademika eller storföretag. Enligt Reforminstitutets
rapport mer än 80%.
Därför
måste innovationsstrategier omfatta innovatörerna och
uppfinnarna.
Hur
blir uppfinningar kommersiella produkter/metoder/tjänster?
Den gängse
innovationsprocessen brukar beskrivas som ett antal steg, där den
grundläggande idén/uppfinningen
utgör det tidigaste stadiet. I fall där uppfinnaren är
anställd inom ett företags FoUavdelning eller knuten till en
forskningsinstitution, skiljer sig realiseringsprocessen åt
från den fristående uppfinnaren. Modellen
UTM inriktar sig främst på fristående uppfinnare
där realiseringsprocessen enligt förslaget
avsevärt kan effektiviseras.
För
den fristående idéägaren/uppfinnaren
förutsätter processen i dagsläget att denne utvecklar
sin idé - via
prototyp/demonstrator, funktionalitetsverifiering och viss
marknadsundersökning - till en tillräcklig nivå av
presenterbarhet. Detta mycket tidiga stadium kräver s.k.
såddfinansiering. Här har uppfinnaren
möjlighet till stöd främst från ALMI och i
någon mån affärsänglar. Ett krav är att
uppfinnaren har sin
utvecklingsverksamhet i eget företag. Om uppfinningen
går vidare från detta stadium står flera
möjligheter till buds; licensiering mot existerande företag,
försäljning av patentet, tillverkning och
försäljning i eget företag etc.
Ineffektivitet
i nuvarande realiseringsprocess
Undersökningar
visar att så många som 2 av 3 uppfinnare vare sig kan eller
vill vara egna företagare. Men den enda statliga
finansieringsinstitution som existerar för fristående
uppfinnare - ALMI - har detta som villkor.
Vid sidan om att staten på detta sätt går miste om ett
stort antal potentiella innovationer, orsakar kravet
dessutom en onödig dubblering av resurser i innovationsprocessen.
Dagens
stödsystem bygger på att förvandlingen från
idé till kommersiell marknadsprodukt bestäms av värderingar
från privat eller statligt riskkapital. I korthet innebär
dagens innovationsstöd att uppfinnaren utbildas och coachas
som förberedelse för denne att uppvakta representanter
för riskfinansiering. Problemet är
tyvärr att riskkapital för de här beskrivna tidiga - men
avgörande - stadierna i många fall
är obefintligt. Redan under
1990-talet reducerades tillgången på riskkapital
avsevärt. En tidigare uthållighet om uppåt 10
år till förväntad avkastning, halverades generellt till
fem år. Kräftgången har fortsatt och i skrivande stund talas
det om generell uthållighet om arton månader för
riskinvesteringar i tidiga skeden. På 1,5 år
löser man inte koldioxidutsläppen eller uppfinner och
utvecklar för övrigt något av större magnitud.
I
korthet, ett nationellt innovationsstödsystem som bygger på
att privat riskkapital till stor del är förutsättningen för realiserad
innovation är ingen stabil tillväxtmotor.
Hur
processen kan effektiviseras genom UTM
UTM’s
angreppsvinkel är en annan:
Vi identifierar
ett odiskutabelt behov hos Sveriges företag att kontinuerligt
produktutveckla. Vi kan således
konstatera en efterfrågan för innovation. Vi konstaterar
även att 98% av Sveriges företag är små, med
färre än 49 anställda. Vi drar slutsatsen att där
sannolikt ofta saknas resurser för egen FoU. Vi identifierar en
odiskutabel innovativ tillgång i form av Sveriges drygt 2000
organiserade uppfinnare. De besitter i
väldigt många fall redan färdiga produkter, metoder och
andra lösningar för en mängd
affärsområden. Deras problem är egentligen av
kommunikativ art. Om en avnämare bara kände till deras
produkt/tjänst/lösning, skulle den ganska omedelbart
omsättas kommersiellt. UTM syftar till att
sammanföra sagda tillgång och efterfrågan. På
så vis kunde Sveriges hundratusentals mikro- och
småföretag tillföras kontinuerlig FoU, resulterande i
löpande produktutveckling.
Modellen
utgår från att själva licensieringen av uppfinningarna
är kostnadsfri för företaget. Ersättningen
till uppfinnaren utgår i form av royalty först när
produkten omsätts på marknaden.
Nuvarande
stödmodeller förutsätter att
uppfinnaren/innovatören investerar betydande tidkrävande och ekonomiska
resurser i administration, tillverkning, materielutveckling,
bolagsfrågor mm i de tidiga
innovationsstadier som oftast är helt avgörande för
något som helst resultat. Statistiskt sett, skapar detta en
tröskel som dessvärre avstannar de flesta av de projekt som
kunde ha visat sig bli världsledande
produkter och teknologier.
UTM betraktar
stödbehovet från en annan vinkel:
Varje
framgångsrikt företag utvecklar fortlöpande sitt
produkt- och tjänstesortiment. Av den anledningen finns redan
såväl produktförnyelseincitament som personal-, maskin-
och marknadsresurserna hos de flesta svenska
företag. Enligt UTM ter sig då innovatörens
resurskrävande initiala investeringar, i
något som företagen redan besitter, som en fördyrande
dubblering av behövliga resurser
för att
realisera innovationer.
UTMs modell
föreslår därför en reallokering av nuvarande
statligt finansiellt innovationsstöd till företagen
istället för till uppfinnare/innovatörer. Genom att
stimulera näringslivet att nyttja sina befintliga personal-, maskin-
och marknadsresurser, elimineras den tröskel som enligt viss
statistik stoppar
åtta av tio innovationer, pga just innovatörens uttömda
resurser.
METODEN
UTM - Att sammanföra efterfrågan/behov med FoU-resurser
Sverige har idag
drygt 270 000 verksamma företag med minst en anställd*. 97,8%
av dessa är mikro och småföretag,
det vill säga företag med mellan 1 - 49 anställda. Den
centrala idén i UTM är att dessa företag
har tillverknings-, försäljnings-, marknads- och personella
resurser samt ett självklart motiv att
kontinuerligt utveckla sitt tjänste- och produktsortiment för
att bli kvar på sin marknad. Medan man i mindre
mån, till skillnad mot storföretagen, har resurser till egen
FoU.
Uppfinnaren/innovatörens
utmärkande egenskap är förmågan att utveckla unika
nya koncept, produkt-, metod/
tjänsteidéer och andra problemlösningar. I Sverige har
vi idag drygt 2500 organiserade uppfinnare/
innovatörer organiserade i ett 30-tal föreningar spridda
över hela landet och med Svenska Uppfinnareföreningen
som paraplyorganisation. Gråzonen omfattar förmodligen
ytterligare minst 1500 personer. Genom att i
UTM-modellen sammanföra dessa två, uppstår ett
win-win-förhållande med optimal resursfördelning.
Företaget kan – utan kostnad – förvärva
exklusiva licenser till produkter som passar företagets befintliga
sortiment.
Först när produkterna/tjänsterna omsätts på
marknaden, ersätts innovatören genom sedvanlig royalty. Uppfinnarens
incitament är precis den målsättning som har gjort
Sverige till kanske världens historiskt största
innovatörsnation; att kommersialisera sina uppfinningar.
Aktivering
av erfoderliga näringslivsaktörer
Licensieringsmodellen
förutsätter skala. Tillräckligt många
efterfrågande företag kommer att kunna tillhandahållas
lösningar från tillräckligt många
uppfinnare/innovatörer. Efterfrågan måste med andra ord matcha
tillgång.
För
att få kontinuerlig funktionalitet på modellen måste
en licensutväxlingsstruktur utvecklas, ett gränssnitt
där företag på sikt använder sig av Sveriges
uppfinnare som en fortlöpande FoU-resurs. Av den anledningen
måste organisationerna som samlar olika företagskategorier
involveras och engageras tillsammans med
landets uppfinnareorganisationer. Statlig och kommunal
näringsverksamhet omfattas även.
Vad gäller innovation sprungen ur akademika/UoH ser UTM stora
möjligheter till en betydligt
högre omsättning av innovationer från dessa, genom
beskrivna licensieringsmodell. Privat riskkapital
får attraktivare förutsättningar att medverka i
modellen i skeden där uppfinningen bokstavligen är
närmare marknad.
Slutligen
bör befintliga innovationsstödjande institutioner såsom
Vinnova, Tillväxtverket och ALMI självfallet
omfattas, där hög kompetens på området har
utvecklats under lång tid.
Fortlöpande
administration
I en framtida
uppskalad nationell tillämpning förutsätter UTM en
fortlöpande administration. Centralt behöver landets
företag praktiskt kunna söka produkt- eller
tjänstelösningar för sin verksamhet och enkelt kunna
förvärva licenser för detta. Kommunikationsstrukturer
behöver utvecklas så att företag som
så önskar befinner sig “online” med
förslagsvis den databank av kontinuerligt tillgängliga innovationslicenser.
En central instans förslagsvis samägd av ovan nämnda
organisationer och institutioner administrerar sagda kommunikation
och kontinuerliga drift av licensieringsmodellen, gärna under
regeringsengagemang via
näringsdepartementet.
BESKRIVNING
AV PROCESSEN - Efterfrågestyrd
teknikförmedling istället för “planstyrd”
Metoden som
hittintills praktiserats för att föra uppfinningar till
marknad har i korthet utgått från att det har ankommit
uppfinnaren själv att på olika sätt realisera det han
eller hon har uppfunnit. Det offentliga stöd
som har existerat för de fristående uppfinnarna syftar
huvudsakligen till att utbilda och rådgiva
uppfinnaren till erforderlig kompetensnivå, så att
vederbörande själv kan föra sitt projekt vidare, vanligen
genom att söka externt finansiellt stöd för
vidareutveckling i eget företag, i samarbete med entreprenör
eller i partnerskap med existerande företag.
En komplicerande omständighet är att i detta tidiga
utvecklingsskede är det svårt att identifiera marknadsbehov,
potentiella försäljningskanaler mm. Därav en
hög andel olyckligt nedlagda projekt.
UTM
börjar i andra änden. Processen kartlägger
näringslivet i ett 50-tal produkt- och tjänsteområden, för att
istället definiera var potentiell efterfrågan för
produktutveckling och FoU finns. Med denna kunskap kan
man sedan i den kartlagda medlemsförteckningen hos
uppfinnareorganisationerna styra nya produkter
och tjänsteinnovationer till rätt bransch och företag. Genom det
organisationssamarbete som beskrivs i detta prospekt, grundläggs
erfoderliga incitament från
såväl uppfinnare/innovatörshåll som
företagarhåll.
UTM
i praktiken - Uppfinnarna/innovatörerna som extern FoU-resurs
Som hastigt
beskrivits ovan delas näringslivet in i f.n. 48 produkt- och
tjänsteområden. STIK har en upprättad
databas, där medlemmar kontinuerligt registrerar sig i de
affärsområden man har problemlösningar och uppfinningar
inom. F.n. är närmare 60% av föreningarnas medlemmar
anslutna till modellen och registrerade i
databasen.
Företagen
i Stockholms Län och mälardalen är i skrivande
stund närmare 14 000. I processen
identifieras vilka av dessa företag som önskar
förvärva licenser till produkt- eller
tjänsteinnovationer. När dessa har
hittats, matchas de sökande företagens områden med de
uppfinnare som finns registrerade
med produkter och tekniska lösningar för motsvarande
områden.
Match-making
När i detta
skede företag och uppfinnare är identifierade för de
utvalda områdena, organiseras träffar mellan parter,
där företag mer detaljerat kan ta del av potentiella
produkter och därmed teckna sig för licenser. Till grund
för modellen ligger i huvudsak tre olika avtal:
•
Licensieringsavtal Företaget förvärvar
exploateringsrätten mot eget ansvar för produktifiering.
•
Partneravtal Företaget ingår partnerskap med
innovatören/uppfinnaren för samutveckling.
•
Uppdragsavtal Företaget anlitar uppfinnaren på konsultbasis
för produktutveckling.
Föreslagen
omfattning
Den i prospektet
beskrivna modellen föreslås prövas som pilotprojekt
under 18 månader. Inför varje
match-makingträff bestämmer administrationen vilka
förslagsvis fem (av de totalt 48 områdena) som
ska utses. Därefter inbjuder båda parter sina aktuella
medlemmar till en träff. Beräknat
erfoderligt antal match-makingträffar är 10, vilka
företrädesvis bör äga rum regelbundet månadsvis. Vi
antar en genomsnittlig medverkan om 10 innovatörer och 10
företagsrepresentanter per träff. Denna
uppskattning kommer givetvis att variera stort, beroende av
affärsområde. Fortlöpande sker
utvärdering och analys för att förbättra
träffsäkerheten i matchningen,definition av produktområden
samt inte minst effektivisering av själva mötesprocessen.
FRAMTIDA
NATIONELL TILLÄMPNING
Vid sidan om de
uppenbara aktörerna Sveriges uppfinnare och de svenska
företagen, utgör UTM som nämnts en
plattform för kommersialisering även av innovationer sprungna
ur universitet, högskolor och
forskningsinstitutioner, där avsättning för verksamheten
inte redan är inarbetad. Detsamma gäller givetvis
för innovationer tillkomna inom offentlig sektor. Det finns goda
skäl att anta att många av dessa
innovationer även har avsättning utanför den offentliga
sektorn. Även
svenskt privat riskkapital bör involveras. Den traditionella
svårigheten att finna riskfinansiering för mycket
tidiga skeden hänger erfarenhetsmässigt samman med den tidiga
idéns långa avstånd till marknaden.
Där UTM sammanför företag med uppfinnare, hamnar
också uppfinningen betydligt närmare
marknadsrealisation och torde därmed bli betydligt attraktivare
för investerare än idag.
En
central organisation med lokala handläggande kontor
föreslås. Förslagsvis samägd av:
- Företagarna
Riks/inkl landets c:a 30 regionkontor, Företagarorganisationer
- Svenskt
Näringsliv inkl företagsorganisationer
- Sveriges uppfinnare
och innovatörer genom c:a 30 lokala uppfinnareföreningar
- Vinnova,
Tillväxtverket, Almi, IUC
- Representanter
för universitet, högskolor samt forskningsinstitutioner
- Representanter
för svenskt riskkapital
- Sveriges kommuner och
landsting, regionförbunden
- Berörda
regeringsdepartement/representanter
Central och regional
administration för licensförmedling
Ovan nämnda
kontor skall administrera en fortlöpande match-making licensiering
mellan landets företag och
uppfinnare/innovatörer, såväl de organiserade under SUF
som övriga verksamma inom UoH och offentlig
sektor.
Kontorens
verksamhet behöver ha bemanning av aktiv art, d.v.s. verksamheten
skiljer sig inte från annan vad gäller
marknadsföring av produkter och tjänster. Skillnaden är
bara att det här handlar om att
tillhandahålla svenska företag licenser. Genom en samägd
organisation, säkras förhoppningsvis även ett aktivt
engagemang från de ovan nämnda
marknadsaktörerna.
Sett ur landets
intresse är målen för denna modell identiska med den
nationella innovationsstrategins tillväxtmål
för Sverige, såväl för inhemsk marknad som
för export-d:o. Av den anledningen är det naturligt att
Sveriges regering genom berörda departement tar ansvar för
dess långsiktighet.