FAKTA OM UPPFINNINGAR

    2015 allokerade Svenska staten 16,6 miljarder kronor i FoU-stöd, direkt till universitet och högskolor, samt ytterligare 9,9 miljarder till forskningsfinansierande institutioner (SCB: statsbudgetanalys 2015, sid10).     Det statliga stöd som kan komma fristående innovatörer/uppfinnare till del, uppgår till c:a 208 mkr/år eller 7,8 promille av 26,5 mdr.

    Tesen 'Triple Helix'* lanserad i mitten av 1990-talet av Etzkowitz och Leydesdorff från Stanford University menar att innovation uppstår när universitet koordineras med företag under statlig finansiering.     Sveriges nationella innovationsstrategi baseras till stor del på denna tes, vilket också bekräftas i fördelningen av statens finansiella insatser enligt ovan.

    Stockholms Innovatörskrets, STIK, har genom Stefan Fölster/Reforminstitutet samt Christian Sandström, innovationsforskare på Chalmers och Ratio låtit ta fram rapporten "Var skapades Sveriges 100 främsta innovationer?".    Studien som har finansierats av Svenska Uppfinnareföreningen visar att endast 20% av inno-vationerna har sitt ursprung i universitet och högskolor. Räknar man bort medicin (som av sin natur förutsätter akademisk forskning) är siffran istället nere i 10%, i motsats till 90% av innovationerna, utanför akademin.

    Innovationer kommer enligt rapporten, med andra ord huvudsakligen från innovatörer/uppfinnare, i anställning eller i egen verksamhet

    "Om en överväldigande majoritet av Sveriges banbrytande innovationer skapats av enskilda uppfinnare/näringsidkare och individer anställda av företag, bör den svenska innovationspolitiken fokusera på dessa aktörer i första hand."    Christian Sandströms citerade slutsats i rapporten.

    En innovationsstrategi som exkluderar dem är sannolikt dömd att ge mycket låg innovativ tillväxt.

    Det kan därför anses anmärkningsvärt att inget av Sveriges forskningskluster kring innovation sedan 2004;

    CESIS –  Centre of Excellence for Science and Innovation Studies

    CIIR – Centre for Inter-organizational Innovation Research

    CIND – Centre for Research on Innovation and Industrial Dynamics

    CIRCLE – Centre for Innovation, Research & Competence in the Learning Economy

    RIDE – R&D and Innovation & Dynamics of Economies

    hittills har redovisat hur och var innovationer huvudsakligen uppstår, vilket torde anses vara absolut centralt, vid utformandet av en nationell innovationsstrategi.

    * Tesen 'Triple Helix' initierades under 1990-talet på Stanford University av Etzkowitz (1993) samt Etzkowitz och Leydesdorff (1995). Tesen uttrycker en vision att de tre institutionella sfärerna universitet, industri och regering torde generera innovation. Visionen omfattar inte bara den kreativa förstörelse som visas som en naturlig innovationsdynamik (Schumpeter, 1942), men också den kreativa förnyelse som uppstår inom de tre institutionella sfärerna universitet, industri och regering, liksom vid deras korsningar.    Triple Helix-konceptet bygger således på tre idéer: (1) en mer framträdande roll för universiteten i innovation, i nivå med industrin och regeringen i ett kunskapssamhälle; (2) en rörelse mot samarbetsrelationer mellan de tre stora institutionella sfärerna, där innovationspolitiken blir ett resultat av interaktion snarare än ett recept från regeringen; (3) förutom att uppfylla sina traditionella funktioner, tar varje institutionell sfär också "de andras roller" därvid utförande nya roller vid sidan om sina traditionella funktioner.

    ***

    Föreställning kontra fakta: En möjlig förklaring till den svenska innovationsparadoxen?

    Sverige rankas mycket högt vad gäller innovation i flera internationella mätningar. Men den topplaceringen handlar primärt om Sveriges innovativa förutsättningar, s.k. input. Parametern är huvudsakligen baserad på hur hög utbildning svenskarna generellt har samt hur stora investeringar i FoU vi gör. Inte landets output i form av konkret omsatt sysselsättning eller antalet nya innovationer. (se sid 10 i Innovation Union Scoreboard)

    Sverige har istället Europas lägsta innovativa tillväxt, kontrasterande mot de topplaceringar vi har pga höga investeringar, högt välstånd, hög jämlikhet, hög forskartäthet mm. (sid 23, IUS). Först på sidan 69 visas hur Sverige har backat i sitt försprång gentemot EU's genomsnitt, från 148% till 135% mellan 2006 - 2013.

    Detta trots att dåvarande regering successivt från 2006 avsevärt ökade det statliga stödet för innovation (till UoH)  (sid 69)

    Parametrarna som avgör landets listplacering handlar som nämnts väldigt lite om konkret omsatta innovationer. Indikatorerna är huvudsakligen landets akademiska höjd, antalet företag samt landets investeringar i FoU och innovation. (sid 10)

    I OECD's analys av Sverige som innovationsland bedömer man att Sverige saknar ett "vitalt och väl fungerande innovationssystem" (sid 8)

    Vi har också en"brist på övergripande innovationspolitik", "problem med finansiering av innovationsprojekt", "en oklar regional innovationspolitik" samt "bristande utvärdering" (sid 9)

    OECD noterar även att "den Forsknings- och Innovationsproposition som regeringen lägger fram vart fjärde år har ett forskningsperspektiv på innovation". Mer skrivs också om politisk inkompetens här (sid 14)

    Tyvärr har även OECD liksom Horisont 2020 och andra institutioner en uppfattning - i strid med reforminstitutets rapport - om att universiteten levererar den mesta innovationen, och att dessa därför behöver stärkas. (sid 20)

    The Global Innovation Index (Cornell University, INSEAD och WIPO) är en annan internationell och återkommande innovationsmätare.

    Tabell 1 visar att vi ligger på 2:a plats efter Schweiz (i huvudsak vad gäller välfärd, antal forskare, publicerade rapporter med mera) medan tabell 2 visar vår "efficiency score", d.v.s. omsatt sysselsättning som resultat av landets innovations-input (satsning på FoU mm)

    Här är även en länk till 2014 års GII. Pdf'en är på drygt 7mb och rapporten på 428 sidor(!)

    ***

    RIKSREVISIONENS ANALYS AV STATENS RISKKAPITALFÖRSÖRJNING 2014:1

    Riksrevisionens slutsats är att den statliga riskkapitalförsörjningen är svåröverskådlig och inte når de mål som regeringen gett uttryck för (sid 10).     Endast 0,2 procent av kapitalet gick till företag i såddfas. Över 40 procent av det statliga kapitalet investerades istället i företag i expansionsfas och i mogna företag (sid 11, 48, 49).     De statliga finansiärerna Almi Företagspartner, Fouriertransform AB, Inlandsinnovation AB, Stiftelsen Industrifonden, Norrlandsfonden samt 6:e AP-fonden förfogar över 30 mrd avsedda för investering. Dock investerar inte 6:e AP-fonden längre i tidiga skeden, varför c:a 10 mrd är den egentliga disponibla summan (sid 29).

    RR intygar OECDs kritik om att de alltför många nationella aktörerna i många fall överlappar varandra; 40-talet institutioner, fonder och stiftelser som utgör statens nationella riskkapitalkluster. (sid 30, 52)  Några intressanta siffror om rörelsekostnaderna (bl.a. per anställd) hos de 7 huvudaktörerna (sid 55).

    ***

    OFÖRBRUKADE FORSKNINGSANSLAG

    I statens satsning på innovation är finansieringsfrågan viktig. Som redovisats ovan, allokeras 16,6 miljarder årligen till universitet och högskolor, mot 208 mkr (1,25%) för innovatörer utanför dessa.

    Det är i det sammanhanget intressant att notera i Universitet och Högskolors årsrapport 2015 att de 2014 oförbrukade forskningsbidragen har fortsatt öka till nu ackumulerade 17 miljarder kronor, vilket är nästan lika mycket som lärosätena fick i intäkter av nya forskningsbidrag för 2014.

    Enligt årsrapporten ökade de oförbrukade anslagen med c:a 200 miljoner kronor under 2014 (sid 127).

    ***

    INNOVATIONSMÄTNING; NÄRINGSDEPARTEMENTETS BESTÄLLDA UNDERLAG FRÅN STATISTISKA CENTRALBYRÅN

    SCB har själva uttryckt förundran över näringsdepartementets instruktion att inte inkludera mikroföretagen (86,25% av samtliga svenska företag med anställda*), vid SCB's uppdrag att ta fram de mätverktyg för innovation som utgör underlaget för den nationella innovationsstrategins aktivitetsverktyg.

    Vid sidan av att i synnerhet mikroföretag från Sverige, såsom Mojang, Kisel Electronics, Tail-F, Pingdom, Bitsquid, Telepo, Comfort Audio, ConnectBlue, Skype, MySQL, C3, Coding Technologies, Spotfire, Carmen Systems, TAT, Kreatel mfl. har sålts för 56 miljarder de senaste 10 åren, är det anmärkningsvärt att - som SCBs rapport refererar till - endast utgå från företag med över 200 anställda (FoU-statistiken) resp med över 250 anställda (CIS-mätningen). Historiskt sett har ytterst få innovationsbaserade företag startat med ens så många som 10 anställda.Här kan nämnas Google, Apple, 3M, Ericsson mfl.

    På uppdrag av Dagens Industri granskade Stefan Fölster 2010 696 s.k. gasell-företag, vilka är adekvata exempel på s.k. mikroföretag. I Fölsters rapport anger han att endast fyra av de 696 (5,7 promille) kom ur akademisk miljö.

    I SCBs 2 delrapporter "Utveckling av innovationsstatistiken", framgår vilka andra statistikparametrar regeringen har begärt. Delrapport ett definierar i princip uppdraget, medan rapport 2 (från februari 2015), summerar vilka innovationsindikatorer mm man aktivt arbetar utifrån.

    Länkade dokument innehåller ett antal extraherade citerade slutsatser och nyckelformuleringar ur rapporten. Från dessa framgår att här finns stora kunskapsluckor och kompetenshål som Sveriges innovationspolitik behöver fylla.